Hong Kong

Nu kunde jag inte skjuta upp min Hong Kong resa längre. Jag hade bara några dagar kvar tills jag varit i Kina i 60 dagar, vilket är så länge jag får stanna i Kina i streck. Jag hade egentligen tänkt att åka förra helgen, men jag kom på det för sent så hotellpriserna var rätt höga.

Jag tog tåget till Hong Kong på lördag morgon. Tåget går från den östra järnvägsstationen och det är bra, för det är bara en tunnelbanestation bort. Resan till Hong Kong tog nästan tre timmar. Det var ungefär en timme längre än enligt tidstabellen.

Jag har planerat en längre tid att skaffa mig ett stativ till min kamera, så det var dagens första mål. Jag hade i och för sig bara två mål för min resa, utöver stämpeln i passet då, och det var att skaffa mig ett stativ och åka upp till Victoria Peak. Det första målet var snabbt avklarat. Eftersom jag gjort ordentlig efterforskning så visste jag redan vart jag skulle åka för att köpa mig stativet, så kunde åka raka vägen dit. Jag var dock lite orolig för att släpa runt på ett stativ under resten av dagen, men som tur var ingick en väska i köpet.

Efter detta så gick jag runt lite på stan på Mong Kok. Inne bland gränderna och via Nathan Road ned till hamnen. Det är otroligt många indier, runt Nathan Road, som vill sälja på en klockor och kostymer hela tiden. Det gäller att se riktigt ointresserad ut, annars följer dom efter en.

Hong Kong Island, från Mong Kok.

Efter någon timme tog jag tunnelbanan ut till Hong Kong island, där mitt hotell låg. Det var nog en halvtimmes promenad till hotellet från den närmaste tunnelbanestationen. Det gjorde dock inte så mycket, för det var en intressant väg dit. Det var säkert två kilometers väg där praktiskt taget alla affärer var specialiserade på att sälja torkade fiskar och andra djur från havet. Den hette inte dry fish road, men det borde den ha gjort. Det finns också en annan gata, eller område, som säljer "våta" fiskar och skaldjur.

Torkadefiskgatan

Efter jag checkat in på hotellet och lämnat min väska gick jag ut för att käka lite mat. Av någon anledning så käkar jag bara på små "hak" när jag är i Hong Kong. Pontus och jag gjorde det förra gången jag var där, för två och ett halvt år sedan, också. Mina kulinariska erfarenheter från Hong Kong har fått mig att misstänka att det kan vara Hong Kong som ligger bakom att den svenska "kinamaten" ser ut som den gör. Det känns som jag beställt alla dom olika delarna i "fyra små rätter" på olika restauranger i Hong Kong.

 Efter maten gick jag runt och letade efter en taxi för att ta mig till "the peak tram". Hong Kong är en rätt backig stad märker man när man går runt i den. Av någon anledning så var alla taxibilar som bortblåsta, så jag fick mig en ganska lång promenad innan jag hittade en. Det finns också rätt många skyskrapor i Hong Kong, fler än i Guangzhou tror jag. I varje fall så ligger dom mer hopklämt.

Tillslut så kom jag i varje fall till the peak tram. The Peak Tram är en typ av spårvagn/linbana som går upp till Victoria Peak. Det visade sig att det var en otroligt lång kö för att ta sig upp. Jag fick nog stå och vänta i en och en halv timme. Själva resan är inte så jätte lång, kanske 5 minuter och det är rätt kul att åka upp med den en gång. Det är väldigt brant på sina ställen. Det finns dock bara två vagnar, när en åker upp, så åker den andra ner. Dumt nog så köpte jag en tur och retur biljett, för när jag skulle ner igen var det lika lång kö, för att ta sig in i vagnen, som det var för att åka upp. Hade jag vetat det hade jag nog beställt en enkelbiljett och åkt taxi tillbaka. Jag tycker trots det att det var värt det, för man gick en väldigt fin utsikt över staden uppe från berget.

Hong Kong från Victoia Peak

 På söndagen gick jag runt i Hong Kong och letade förgäves efter en bokaffär. Jag kollat upp innan var det kunde finnas, men jag glömde bort att skriva ner adressen och jag glömde såklart bort den. Vid ett tillfälle så såg jag en jättestor skyllt som pekat mot en påstådd affär. Den fanns dock inte, kanske gick dom i konkurs efter att lagt alla pengar på skylten.

Jag tog kvart i tre tåget tillbaka till Guangzhou. När jag kom till min lägenhet kändes det faktiskt lite som att komma hem.